Är du rädd att ditt barn ska sätta i halsen när du erbjuder plockmat?Det kan vara läskigt att börja med plockmat - så fort bebisen gör något ljud som kan antyda till att hen satt i halsen kommer lätt paniken. Efter ett tag inser man att det inte är någon fara. Bebisar kan både klökas och hosta bra och framförallt så är dem oftast oberörda av det och fortsätter att äta.
En sak som är betryggande att veta när man börjar med BLW är att det finns forskning som visar att det INTE är större risk för barn att sätta i halsen med plockmat/BLW än med skedmatning med puréer.
Men det kan se obehagligt ut! Bebisar klöks, hostar och ibland kräks lite, och det är såklart inte roligt att se. Jag tänkte därför jag skulle förklara lite vad klökningar och hostningar beror på och varför de är så viktiga! Det är alltså inget att vara rädd för, utan tvärtom - de är bra.
Begrepp att känna till
- Klökning, kväljning, gaggning
Att klökas är en reflex som puttar mat framåt i munnen när den är för stor för att svälja. Hos små bebisar triggas den reflexen långt fram i munnen vilket gör att de ofta klöks i början av matintroduktionen. Det stör dem oftast inte, utan de kan fortsätta äta som att inget har hänt. Klökreflexen är en viktig säkerhetsmekanism för att undvika att maten sätter sig i halsen. Den är en del av bebisens läroprocess för att hantera mat säkert. För många minskar klökningarna efter ett tag när bebisen förstått hur den ska göra för att undvika det.
- Hostning
Vår reflex att hosta sker när luftstrupen är under ett "hot". En hosta triggas av något som hamnat för luftvägen och behöver tryckas framåt. Bebisar har bra hostreflexer och även om det kan se obehagligt ut när de hostar så betyder det att de löser problemet.
Jag hoppas att detta kan lugna någon genom att skapa större förståelse för dessa mekanismer.
/Elin Oresten
Lic.kostrådgivare
Mer från Knatteplock:
