Blir du nervös när ditt barn kväljer?

Blir du nervös när ditt barn kväljer?

Att se sitt barn kvälja under måltiden kan kännas obehagligt som förälder. Men att kvälja är en naturlig reflex och en del av barnets utveckling när de lär sig äta fast föda. Lär dig skillnaden mellan kväljning och att sätta i halsen och hur du kan skapa säkra måltider för din bebis.

Vad är skillnaden mellan kväljning och att sätta i halsen?
Kväljning och att sätta i halsen är två olika saker, även om de kan se liknande ut vid första anblicken. Kväljning är en reflex som hjälper till att förhindra att maten hamnar för långt bak i munnen och luftstrupen. När barnet kväljer kan det göra ljud och är oftast oberört efteråt. Däremot, när ett barn sätter i halsen på riktigt (luftvägsstopp) blir barnet tyst, kan få en blåaktig färg i ansiktet, visa tecken på panik och får svårt att andas. Detta kräver snabb handling för att förhindra luftvägsstopp.
Varför kväljer barn?

Kväljningsreflexen hos barn är mycket känsligare än hos vuxna och kan utlösas lättare när maten kommer i kontakt med triggerpunkten för reflexen. Det är kroppens sätt att skydda barnet medan barnet lär sig äta. Kväljningar är vanliga när barn börjar utforska fast föda och är en normal del av processen att lära sig äta. Med tiden flyttas triggerpunkten bakåt i munnen, och kväljningarna minskar.

Hur ska man hantera en kväljning?

Det är viktigt att förstå att kväljningar är en normal del av barnets matresa. Att låta barnet lösa situationen själv, så länge barnet kan göra ljud och verkar obesvärad, är oftast det bästa och mest säkra tillvägagångssättet. Att skapa en lugn och trygg miljö för måltiden kan också hjälpa till att minska risken för att barnet blir rädd eller ängslig under måltiden.

Vilka åtgärder kan vidtas för att förhindra luftvägsstopp?
Fyra punkter som kan hjälpa dig som förälder att skapa en säker miljö för ditt barn och känna dig tryggare under måltiden.
  • Övervaka barnet
    Ha alltid uppsikt över ditt barn under måltider för att kunna agera snabbt vid behov.

  • Undvik kvävningsrisker
    Ge inte barnet mat som kan utgöra en risk för att sätta i halsen. Exempelvis runda och hårda matbitar.

  • Skapa en lugn miljö
    Sitt med barnet under måltiden och undvik att ge mat medan de är i rörelse. Kvävningsrisken ökar markant när barn rör på sig och äter samtidigt.

  • Lär dig HLR för barn
    Att ha kunskap om grundläggande HLR (hjärt-lungräddning) för barn är en viktig försiktighetsåtgärd för att kunna agera snabbt och korrekt vid eventuella nödsituationer.

Kväljning som försvar

Jag vill avsluta med att lyfta kroppens fantastiska försvarsmekanismer. En kväljnings syfte är att putta fram matbiten längre fram i munnen så att barnet kan börja om med tuggandet eller spotta ut den. Kväljningar betyder alltså inte att barnet sätter i halsen - tvärtom, de skyddar från just det.  

/Elin Oresten
Lic. kostrådgivare

Elin Oresten, lic. kostrådgivare

Introducera gluten till bebis 

Mer från Knatteplock:

Barn som får plockmat löper inte större risk att sätta i halsen
Bebisar som får plockmat löper inte större risk att sätta i halsen

← Äldre inlägg Nyare inlägg →

Därför startade jag Knatteplock

FÖRDELAR MED ATT ÄTA SAMMA MAT HELA FAMILJEN

Laga plockmat hemma

Barn älskar att härmas, genom att äta samma mat underlättar det lärandet och gör måltiden till en positiv upplevelse av gemenskap. Du som förälder behöver inte mata utan kan sitta bredvid och njuta av maten. 

Plockmat ger barn möjligheten att utforska en mängd olika texturer och konsistenser i egen takt. Det kan leda till en mer hälsosam relation till mat och en större matglädje. Genom att erbjuda olika konsistenser och smaker får barnet en bredare smakpalett, och chansen är större att matlusten fortsätter även under den naturligt kräsna perioden som brukar komma runt två år. Forskning visar att barn som introducerats för mer varierad kost från start äter mer varierat och mer grönsaker längre fram i livet. 

  • Främjar utforskande och självständighet vid måltiden.
  • Utvecklar tidiga tuggförmågor.
  • Förenklar familjemåltiden och stärker gemenskapen.

Varför plockmat?

grötpinnar bebis
Främjar utforskande och självständighet vid måltiden
Utvecklar tidiga tuggförmågor
Förenklar familjemåltiden och stärker gemenskapen

Marknadsledande på produkter för barns självständiga ätande

Uppmuntra matglädje genom att låta ditt barn utforska smaker och konsistenser själv. Starta matäventyret i dag - vi finns här för dig och ditt barn genom kladd, upptäckter och utmaningar.

Vanliga frågor om plockmat

Plockmat är ett sätt att erbjuda mat på där bebisen/barnet äter själv antingen med händerna eller med sked.

Plockmat ger barn möjligheten att utforska en mängd olika texturer och konsistenser i sin egen takt, från en tidig ålder. Det kan leda till en mer hälsosam relation till mat och en större matglädje.

Se till att din bebis visar tecken på att vara redo för fast föda. Hen ska kunna sitta upprätt själv i stolen, kunna föra föremål till munnen själv och visa ett intresse för mat. Kanske sträcker sig bebisen mot din mat eller tittar fascinerat på din tallrik, då finns det troligtvis ett intresse!

Tänk på att erbjuda livsmedel som är hyfsat mjuka men lätta att greppa. Tex stavar av sötpotatis, stänger med skivbar leverpastej, kokt broccoli eller omelett/pannkaka i remsor. Även smörgåsrån med smör och/eller leverpastej är perfekt för att öva motorik. Hala livsmedel som är svåra att greppa kan man rulla i frön eller smörgåsrånkross. Exempelvis avokado eller banan. Men generellt sätt är det bra att erbjuda bebisen det som resten av familjen äter så ofta som det går.

Små bebisar har inget pincettgrepp så det är stora bitar som gäller i början. Bitarna ska vara längre än deras handflata eftersom små bebisar (6 mån) ofta inte kan öppna handflatan på begäran. Det kan kännas läskigt men det är faktiskt mer säkert med större bitar än mindre bitar när det är en liten bebis! Tar de för stora tuggor så spottar dem ut det igen.

Läs mer här.

Många är oroliga för hur deras barn ska kunna tugga plockmat utan tänder. Den goda nyheten är att det går jättebra. Små barn bearbetar maten med tungan, gommen och de tandlösa käkarna.

Barn får kindtänder först när de är lite äldre (över 1 år) och att vänta med att introducera matbitar tills dess kan ge negativa konsekvenser för barnets ätutveckling.

Barn lär sig inte tugga när det äter puré, de lär sig tugga genom att öva på att tugga olika konsistenser i munnen.

Läs mer här.