Recept tårta till barnkalas

Kväljning och att sätta i halsen - vikten av att förstå skillnaden

Blir du nervös när ditt barn kväljer? Att se sitt barn kvälja under måltiden kan kännas obehagligt som förälder. Men att kvälja är en naturlig reflex och en del av barnets utveckling när de lär sig äta fast föda. Här går vi igenom skillnaden mellan kväljning och att sätta i halsen och hur du kan skapa säkra måltider för din bebis.

Varför är det bra att kunna se skillnad på kväljning och att sätta i halsen?

När du kan se skillnaden på dessa två företeelser så kan du också se skillnad på fara och “ofara”. Det ger dig både lugn och trygghet, samt att det ger barnet en mer stressfri måltid. Både du och barnet vinner på det alltså. Dessutom, om du vet när du ska agera så vet du också när du INTE ska agera. Du ska alltså inte dunka i ryggen om det inte är nödvändigt, då kan du skapa en farlig situation av en ofarlig situation.

Begrepp att känna till

  • Klökning, kväljning, gagging: Klökning är en reflex som puttar mat framåt i munnen när den är för stor för att svälja. Det är en viktig säkerhetsmekanism för att undvika att maten sätter sig i halsen.

  • Hostning: Hostning är kroppens sätt att reagera när något hamnar fel i luftstrupen. Bebisar har bra hostreflexer som hjälper dem att lösa problemet själva.

  • Sätta i halsen och luftvägsstopp: Fastnar en matbit i luftstrupen kan det orsaka luftvägsstopp och kvävning. 

Vad är skillnaden mellan kväljning och att sätta i halsen?

Kväljning och att sätta i halsen är två olika saker. Kväljning är en reflex som hjälper till att förhindra att maten hamnar för långt bak i munnen och luftstrupen. När barnet kväljer kan barnet göra ljud och är oftast oberörd efteråt. Däremot, när ett barn sätter i halsen på riktigt (och får luftvägsstopp) blir barnet tyst, kan få en vit/blåaktig färg i ansiktet, visa tecken på panik och får svårt att andas. Detta kräver snabb hantering av luftvägsstopp att förhindra kvävning.

Så kan en kväljning se ut 

En kväljning kan te sig på flera olika sätt. Kolla på videon för att se hur en kväljning kan se ut. 

Varför kväljer barn?

Kväljningsreflexen hos barn är mycket känsligare än hos vuxna och kan utlösas lättare när maten kommer i kontakt med triggerpunkten för reflexen. Det är kroppens sätt att skydda barnet medan de lär sig äta.


Kväljningar är vanliga när barn börjar utforska fast föda och är en helt normal del av processen att lära sig äta. Med tiden flyttas triggerpunkten bakåt i munnen, och kväljningarna minskar. Kväljningen gör att maten flyttas fram i munnen så att barnet kan starta om tuggandet eller spotta ut maten.

"När ditt barn kväljer så jobbar barnet med maten. Det är en bra grej. Testa att berömma barnet när barnet kväljer, se det som något positivt."

Hur ska man hantera en kväljning?

Det är viktigt att förstå att kväljningar är en normal del av barnets matresa. Att låta barnet lösa situationen själv, så länge barnet kan göra ljud och verkar obesvärad, är oftast det bästa och mest säkra tillvägagångssättet. Du ska inte dunka i ryggen eller stoppa in fingrarna i barnets mun om barnet kväljer eller hostar.


Att skapa en lugn och trygg miljö för måltiden kan också hjälpa till att minska risken för att barnet blir rädd eller ängsligt under måltiden.

Barn som får plockmat lär sig kvälja mindre än andra barn

En intressant studie om BLW och plockmat visade att barn som åt enligt BLW kväljde mer vid 6 månader, men mindre vid 8-9 månader eftersom de tidigt utvecklade mer kontroll och koordination när det gäller att flytta maten runt munnen.


Det kan vara en indikation på att bebisar som ges möjlighet att arbeta med matbitar tidigt under sin matresa utvecklar oralmotoriska färdigheter snabbare än de som matas med sked med puré.

Större risk att sätta i halsen med plockmat än med puréer?

Det kan vara lätt att anta att det är enklare att sätta i halsen med plockmat/matbitar än med puréer och mosad mat. Men faktum är att de studier som gjorts på detta inte visar en högre risk med BLW och plockmat.


Såklart handlar det om att servera säker mat som är anpassad för barnets ålder och motoriska förmågor, men generellt sätt så är inte risken större.


Brown A. (2018) No difference in self-reported frequency of choking between infants introduced to solid foods using a baby-led weaning or traditional spoon-feeding approach. J Hum Nutr Diet.

Fangupo LJ, Heath AM, Williams SM, Erickson Williams LW, Morison BJ, Fleming EA, Taylor BJ, Wheeler BJ, Taylor RW. (2016) A Baby-Led Approach to Eating Solids and Risk of Choking. Pediatrics.


Är det farligt när en bebis biter av en stor matbit?

Nja, generellt sett inte. Bebisar har inte lärt sig vad som är en lagom tugga ännu. Eller har den motoriska förmågan att bita av lagom stora tuggor. Vissa barn gillar också mat väldigt mycket och tar gärna mycket mat i munnen av den anledningen.

Det kan kännas läskigt att se på som förälder när bebisen har munnen full med mat. Många är rädda att bebisen ska bita av en stor bit och sätta den i halsen, men faktum är att stora tuggor automatiskt inte betyder att bebisen sätter i halsen. 

  • Stora matbitar triggar lättare tuggreflexerna i munnen. Så med lite tålamod så kan bebisen ofta tugga ned matbiten.
  • Om matbiten blir för svår att hantera för bebisen så kommer den troligtvis att åka ut igen (antingen genom att spottas eller kväljas ut).
  • Sväljreflexen kan också triggas vilket gör att bebisen kan svälja biten även om den inte är tillräckligt tuggad. Det är inte farligt.
  • Kom ihåg att vi har två gångar i halsen, en luftstrupe och en matstrupe. Bara för att barnet biter av en stor bit så betyder det inte att den kommer att hamna i fel strupe. Det krävs mer än så för att biten ska hamna fel.

Om barnet biter av en matbit som blir svår att hantera så är det bästa att sätta dig nära barnet och själv sticka ut tungan och placera handen framför barnets mun. Behåll lugnet och försök få barnet att spotta självmant. Försök att undvik att stoppa in fingrarna i barnets mun då detta kan förvärra situationen.


Såklart handlar säkerheten också om konsistensen på maten, det ska vara tillräckligt mjukt för att bebisen ska kunna mosa det i munnen. Annars är både små och stora bitar riskabelt, om det är för hårt.

Hur ska man agera som förälder?

Att förstå skillnaden mellan kväljning och att sätta i halsen är viktigt för att skapa en trygg och säker matmiljö för ditt barn. Med kunskap och försiktighet kan du hjälpa ditt barn att utforska maten på ett säkert sätt och främja deras självständighet och utveckling.

Så skapar du en säker måltid

Fyra punkter som kan hjälpa dig som förälder att skapa en säker miljö för ditt barn och känna dig tryggare under måltiden.

  • Övervaka barnet
    Ha alltid uppsikt över ditt barn under måltider för att kunna agera snabbt vid behov.

  • Undvik kvävningsrisker
    Ge inte barnet mat som kan utgöra en risk för att sätta i halsen. Exempelvis runda och hårda matbitar.

  • Skapa en lugn miljö 
    Sitt med barnet under måltiden och undvik att ge mat medan de är i rörelse. Kvävningsrisken ökar markant när barn rör på sig och äter samtidigt.
  • Lär dig HLR för barn
    Att ha kunskap om vad du ska göra om något fastnar i barnets luftstrupe och grundläggande HLR (hjärt-lungräddning) för barn är en viktig försiktighetsåtgärd för att kunna agera snabbt och korrekt vid eventuella nödsituationer.

Elin Oresten Knatteplock

/Elin Oresten

Lic. kostrådgivare och grundare av Knatteplock.

Mer på bloggen

Mat för hela familjen från 6 månader och uppåt

Upptäck vår receptbank för plockmat till barn. Med våra recept kan hela familjen dela samma goda måltider. Besök här.

← Äldre inlägg Nyare inlägg →

Därför startade jag Knatteplock

FÖRDELAR MED ATT ÄTA SAMMA MAT HELA FAMILJEN

Laga plockmat hemma

Barn älskar att härmas, genom att äta samma mat underlättar det lärandet och gör måltiden till en positiv upplevelse av gemenskap. Du som förälder behöver inte mata utan kan sitta bredvid och njuta av maten. 

Plockmat ger barn möjligheten att utforska en mängd olika texturer och konsistenser i egen takt. Det kan leda till en mer hälsosam relation till mat och en större matglädje. Genom att erbjuda olika konsistenser och smaker får barnet en bredare smakpalett, och chansen är större att matlusten fortsätter även under den naturligt kräsna perioden som brukar komma runt två år. Forskning visar att barn som introducerats för mer varierad kost från start äter mer varierat och mer grönsaker längre fram i livet. 

  • Främjar utforskande och självständighet vid måltiden.
  • Utvecklar tidiga tuggförmågor.
  • Förenklar familjemåltiden och stärker gemenskapen.

Varför plockmat?

grötpinnar bebis
Främjar utforskande och självständighet vid måltiden
Utvecklar tidiga tuggförmågor
Förenklar familjemåltiden och stärker gemenskapen

Marknadsledande på produkter för barns självständiga ätande

Uppmuntra matglädje genom att låta ditt barn utforska smaker och konsistenser själv. Starta matäventyret i dag - vi finns här för dig och ditt barn genom kladd, upptäckter och utmaningar.

Vanliga frågor om plockmat

Plockmat är ett sätt att erbjuda mat på där bebisen/barnet äter själv antingen med händerna eller med sked.

Plockmat ger barn möjligheten att utforska en mängd olika texturer och konsistenser i sin egen takt, från en tidig ålder. Det kan leda till en mer hälsosam relation till mat och en större matglädje.

Se till att din bebis visar tecken på att vara redo för fast föda. Hen ska kunna sitta upprätt själv i stolen, kunna föra föremål till munnen själv och visa ett intresse för mat. Kanske sträcker sig bebisen mot din mat eller tittar fascinerat på din tallrik, då finns det troligtvis ett intresse!

Tänk på att erbjuda livsmedel som är hyfsat mjuka men lätta att greppa. Tex stavar av sötpotatis, stänger med skivbar leverpastej, kokt broccoli eller omelett/pannkaka i remsor. Även smörgåsrån med smör och/eller leverpastej är perfekt för att öva motorik. Hala livsmedel som är svåra att greppa kan man rulla i frön eller smörgåsrånkross. Exempelvis avokado eller banan. Men generellt sätt är det bra att erbjuda bebisen det som resten av familjen äter så ofta som det går.

Små bebisar har inget pincettgrepp så det är stora bitar som gäller i början. Bitarna ska vara längre än deras handflata eftersom små bebisar (6 mån) ofta inte kan öppna handflatan på begäran. Det kan kännas läskigt men det är faktiskt mer säkert med större bitar än mindre bitar när det är en liten bebis! Tar de för stora tuggor så spottar dem ut det igen.

Läs mer här.

Många är oroliga för hur deras barn ska kunna tugga plockmat utan tänder. Den goda nyheten är att det går jättebra. Små barn bearbetar maten med tungan, gommen och de tandlösa käkarna.

Barn får kindtänder först när de är lite äldre (över 1 år) och att vänta med att introducera matbitar tills dess kan ge negativa konsekvenser för barnets ätutveckling.

Barn lär sig inte tugga när det äter puré, de lär sig tugga genom att öva på att tugga olika konsistenser i munnen.

Läs mer här.