Jag kan förstå oron. Jag har själv varit orolig när min dotter var bebis, tills jag förstod att det inte var farligt. Jag tänkte jag skulle förklara lite hur det funkar.
Kväljningar är en naturlig skyddsreflex som ser till att maten inte hamnar för långt bak i halsen och luftstrupen (vilket kan leda till luftvägsstopp). Reflexen utlöses så fort maten hamnar på triggerpunkten för reflexen. Så kväljningar är alltså en skyddsmekanism och den kan utlösas med all sort mat, från vätska och puré till matbitar.
Det som är intressant är kväljningsreflexen hos en 6- till 10-månaders bebis är mycket känsligare och triggas längre fram på tungan än hos en vuxen. Detta gör att kväljningarna utlöses lättare hos en bebis, vilket är ett bra sätt att skydda dem medan de lär sig äta. Med tiden flyttas triggerpunkten bakåt och kväljningarna brukar minska.
Även om kväljningar hos barn kan se läskiga ut så betyder det inte att de sätter i halsen, tvärtom så är det alltså ett skydd. Låt i första hand ditt barn lösa situationen själv, så länge barnet kan göra ljud och ser obesvärad ut.
Jag hoppas att detta kan hjälpa er som tycker det är obehagligt när ert barn kväljer, och normalisera att det är så här det kan se ut (väldigt ofta) under barnens tidiga matresa.
//Elin Oresten
Lic.kostrådgivare
Mer från Knatteplock:
Bebisar som får plockmat löper inte större risk att sätta i halsen
